Lantmäterimyndighetens brister

Lantmäterimyndigheten har en central roll i Sveriges samhällsstruktur. Myndigheten ansvarar för hantering och registrering av fastigheter, gränser, servitut, samfälligheter och andra rättigheter som utgör grunden för en fungerande fastighetsmarknad. Ändå har verksamheten under lång tid fått omfattande kritik – särskilt vad gäller handläggningstider, bristande rättssäkerhet, kostnadsstruktur och varierande teknisk och praktisk kompetens.

Lantmäteriets generaldirektör entledigades från sitt uppdrag i december 2024 efter att regeringen förlorat förtroendet för hennes ledarskap. Bak- grunden var allvarliga brister i hanteringen av säkerhetskänslig information inom myndigheten. Denna händelse blev en symbol för de strukturella utmaningar Lantmäteriet länge brottats med – och har ökat trycket på behovet av reformer, stärkt tillsyn och ett tydligare ansvarstagande för att säkerställa en rättssäker, effektiv och förtroendeingivande fastighetsförvaltning.

FÖR LÅNGA HANDLÄGGNINGSTIDER

En av de mest uppmärksammade bristerna är de långdragna handläggningstiderna vid förrättningar. Det är inte ovanligt att ärenden hos Lantmäteriet tar över ett år att slutföra. För fastighetsägare, lant- brukare och näringsidkare kan dessa förseningar få stora praktiska och ekonomiska konsekvenser – särskilt vid fastighetsregleringar, avstyckningar eller servitutsbildningar.

Under det senaste året har förvisso de statliga lantmäterikontorens handläggningstider förbättrats, och det är i dag vanligt att ärenden avslutas inom cirka åtta månader. Samtidigt kvarstår problemen på flera kommunala lantmäterikontor, där vänte-tiderna ofta överstiger tolv månader, vilket fortsätter att skapa frustration hos berörda sakägare.

RÄTTSOSÄKERHET & KOMPETENSBRIST

Flera rättsfall och granskningar visar att förrättnings- beslut ibland fattas på bristfälliga grunder, utan till- räcklig hänsyn till lagstiftning eller sakägarintressen. Det förekommer även att beslutsunderlagen är svaga och att motiveringar är otydliga eller felaktiga.

Vi har till och med upplevt fall där lantmätaren ändrat inkommen ansökan till att ge sakägarna en helt annan utkomst av förrättningen och här brustit i sin informationsplikt. Lantmäteriets brister ger sakägarna ökade merkostnader i form av t ex ökade räntekostnader vid fastighetsöverlåtelser som hamnar i långa och kostsamma överklagandeprocesser i mark- och miljödomstol.

Vi ser också att en hög personalomsättning och en stor andel nyutexaminerade lantmätare bidrar till ojämn kvalitet i förrättningsarbetet. Lokal förankring och erfarenhet har minskat över tid. För 20 år sedan var det vanligt att lantmätare hade djup kunskap om de kommuner de verkade i – något som ofta förenklade och förkortade processerna.

EXEMPEL PÅ ALLVARLIGA BRISTER

Vi har på senare tid sett flera ärende där Lant- mäteriets handläggning allvarligt brustit i både rättssäkerhet och information till sakägare:

I ett fall informerades inte sakägarna om att en förändring i förrättningen i praktiken skulle ändra hela utfallet. Den nya fastigheten hamnade därför i fel ägares hand, vilket resulterade i stora merkost- nader för sakägarna – i form av ytterligare förrättnin- gar, ökade räntekostnader och ny stämpelskatt. Trots uppenbart informationsfel tog inte Lantmäteriet sitt ansvar, med hänvisning till att informationen ”borde ha uppfattats”.

I ett annat fall beslutade Lantmäteriet om att bilda en samfällighet utan att samråda med samtliga berörda parter. Beslutet överklagades, och mark- och miljödomstolen konstaterade att förrättningen inte uppfyllde grundläggande krav på delaktighet och rättssäkerhet. Ärendet återförvisades till Lant- mäteriet för ny handläggning.

Vi upplever även att många lantmätare saknar insikt i hur gårdar faktiskt drivs och används i praktiken. Vi tvingas ofta motivera rimligheten i avstyckningarnas storlek eller lämpligheten i fastighetsregleringar – något som borde vara självklart för en myndighet med ansvar för landsbygdens fastighetsstruktur.

ÖKAD TILLIT OCH FUNKTION

De exempel vi tagit upp visar på tydliga brister i hur vissa förrättningar hanterats – särskilt vad gäller kommunikation, rättssäkerhet och förståelse för sakägarnas förutsättningar. Även om många handläggare gör ett gott arbete under tuffa förhål- landen, pekar erfarenheten i fält på att det finns ett mönster där viktiga delar av Lantmäteriets ansvar riskerar att inte fullt ut efterlevas. Viktigt att komma ihåg är att sakägarna inte är experter inom lantmäteri, därför är kommunikationen och tydligheten i vad besluten innebär extra viktig.

För att återställa och förstärka förtroendet för Lantmäteriet som myndighet ser vi ett behov av:

» Tydligare rutiner och förbättrad intern kontroll.

»  Ett ökat fokus på sakägarnas rättigheter och behov.

»  Fördjupad förståelse för hur fastigheter, särskilt inom lantbruket, fungerar i praktiken.

»  Kompetenshöjande insatser och bättre konti- nuitet bland handläggare.

Vår förhoppning är att dessa förbättringsområden uppmärksammas och prioriteras, så att Lantmäteriet även framöver kan vara en stabil, rättssäker och förtroendeingivande aktör – något som är helt avgörande för en välfungerande fastighetsmarknad i både stad och på landsbygd.

Ann Knutsson

VD, Agronom, Civilekonom, Reg. mäklare