För ett antal år sedan införde Skatteverket genom sitt s k ”Ställningstagande” egna regler för när en fastighetstransaktion avseende skogsfastigheter skulle kunna betraktas som 
”Rationaliseringsförvärv”. Man införde en 400-hektarsregel där det ställdes krav på att den samlade skogsarealen efter förvärvet skulle omfatta minst 400 ha och att den som redan hade 400 ha inte skulle få förvärvet klassat som rationaliseringsförvärv.
Klassningen rationaliseringsförvärv innebär att förvärvaren får så kallat ”förhöjt skogsavdrag” som kan påskynda amorteringen och säljare får rätt att överföra reavinsten till ersättningsfonden. Klassningen är således av stor betydelse för båda parter.
DRIVIT OCH VUNNIT ÄRENDE
Nu har jur dr Urban Rydin drivit ett ärende och vunnit i Högsta förvaltningsdomstolen. Köparen ägde före förvärvet 1 800 ha och efter förvärvet det dubbla, dvs 3 600 ha, och kunde visa att rationaliseringsvinsterna genom förvärvet var betydande. Skatteverkets, Förvaltningsrättens och Kammarrättens motiveringar till avslag på grund av att förvärvet inte kunde betraktas som en rationalisering, troligen med hänvisning till Skatteverkets 400-hektarsregel, tillbakavisades.
Således faller Skatteverkets 400-hektarsregel, och antalet beviljade rationaliseringsförvärv kan till skogsbrukets fördel öka väsentligt i framtiden.
Det är ett oskick av Skatteverket att självsvåldigt införa specialregler kring lagstiftning som Riksdagen beslutat. Dessutom är det orimligt att 400-hektarsregeln skulle gälla i hela Sverige, där förutsättningarna för skogsverksamhet skiljer sig avseende arealstorlek, bonitet, drivningsförhållanden etc. Skatteverket bör upphöra att utfärda s k ”Ställningstaganden”.